Att hitta bostad

Förra veckan skrev jag om min nya lägenhet. Det känns bra att ha min egen lägenhet i Stockholm. Men det är svårt att få bostad! Här är min historia:

Jag flyttade till Stockholm 1996.

1996 bodde jag hemma hos min moster. Jag hade inte eget rum. Jag hade bara en säng i vardagsrummet.

1997 bodde jag i ett rum i en lägenhet. Jag hyrde rummet av  en gammal kvinna. Vi kände inte varandra. Hon gillade inte mig. Hon sa att min mat luktade för mycket vitlök…

1998 bodde jag i ett annat rum, i en annan lägenhet. Jag hyrde rummet av en familj. Det gick bra, men till slut måste jag flytta. Familjen ville ha tillbaka rummet.

1999 fick jag en liten lägenhet i Sollentuna, tillsammans med min sambo. Vi bodde tillsammans där. Lägenheten var 21 kvadratmeter stor. När jag och min sambo gjorde slut, hade jag ingen bostad igen.

2000 bodde jag på en folkhögskola. Jag studerade på skolan. Alla eleverna bodde tillsammans på skolan. Vi bodde två personer i varje rum.

2001 hyrde jag ett rum i en villa. Kvinnan som bodde i villan kom varje dag och tittade in i mitt fönster. Hon ville att jag skulle städa mer. Jag fick inte ta hem kompisar. Det var jobbigt.

2002 hittade jag en annons. En tjej ville dela lägenhet. Jag flyttade dit. Vi delade lägenheten, men det var inte hennes lägenhet. Det var en man som hade lägenheten, men han bodde inte i Stockholm. Jag och den andra tjejen hyrde lägenheten av honom. Efter ett år ville han ha tillbaka sin lägenhet. Jag måste flytta.

2003 fick jag hyra en egen lägenhet i Rotebro. Jag ville inte bo i Rotebro, men jag måste. Jag hade ingen annan bostad. Jag hyrde lägenheten i Rotebro i flera år. En annan tjej hyrde ett rum av mig, så vi bodde tillsammans. Jag sparade pengar varje månad.

2010 hade jag tillräckligt mycket pengar. Jag hade ett jobb. Då gick jag till banken. Jag lånade pengar och köpte en lägenhet i Hökarängen.

I tolv års tid bodde jag på många platser i Stockholm:
Hökarängen
Skärholmen (tror jag! Jag minns inte precis!)
Hallonbergen
Sollentuna
Västertorp
Björkhagen
Rotebro
Hökarängen (igen)

Det är så svårt att hitta bostad, speciellt i Stockholm. Också i andra städer kan det vara svårt. Det tog många år innan jag kunde köpa en lägenhet. Många människor kämpar för att hitta en bostad.

Var har du bott? Vad är din historia?

Flytten

En stor sak har hänt: Jag har flyttat.

I oktober tittade jag på lägenheter på internet, men inte till mig själv. Jag ville hitta en lägenhet till min syster. Hon har två barn, så hon ville ha en större lägenhet.

Jag läste om en lägenhet på internet. Lägenheten var jättefin, och den låg nära mitt hus. Det var perfekt. Jag ringde till min syster. Jag sa: ”Du måste köpa den! Den är så fin! Vi kan bli grannar!” Men min syster ville inte köpa den. Den passade inte för henne.

Jag tänkte: ”Åh … Lägenheten ser jättefin ut. Den ligger så nära mitt hus. Jag kan gå dit och titta på den.”

Jag gick dit och tittade. Lägenheten var underbar! Den var stor och fin och modern. Det kändes bra att vara där.

Det var på måndagen, som jag läste om lägenheten på internet. På tisdagen ringde jag till banken. Jag frågade om jag kunde få låna pengar, för att köpa lägenheten. Banken sa ja!

På onsdagen och torsdagen var det budgivning. Det fanns andra människor, som också ville köpa lägenheten. Jag lade ett bud. De andra lade ett högre bud. Jag lade ett högre bud. De lade ett högre bud. Till slut stannade budgivningen. Jag hade det högsta budet!

På fredagen köpte jag lägenheten. Jag var så nervös! Det kändes så konstigt. Jag tänkte: ”Kanske är det ett misstag! Allt händer så snabbt!” Men jag skrev på kontraktet.

Tänk att det bara tog en vecka! På måndagen tänkte jag inte på att köpa en ny lägenhet till mig själv. På fredagen hade jag köpt den!

Vi flyttade den 25 november. Vi flyttade bara 200 meter, men det var jobbigt ändå. Alla möbler och saker måste flyttas. Alla mina släktingar hjälpte till.

Nu sitter jag i min nya lägenhet. Det känns nytt, men bra. Jag känner att något nytt kan hända, i min nya lägenhet. Och om jag tittar ut genom fönstret, kan jag nästan se min gamla lägenhet.

Gott nytt år

Gott nytt år! Nu ska jag börja blogga här igen, varje vecka. Det var länge sedan jag bloggade senast.

Det här hoppas jag för 2019:

Jag hoppas på kärlek och skratt.

Jag hoppas att människor ska lyssna på varandra.

Man måste lyssna och försöka förstå varandra. Det är vägen framåt.

Jag hoppas att människor ska ge kärlek till andra, men också till sig själva.

Om man själv mår bra, kan man göra andra glada.

Jag hoppas att många människor lär sig ett nytt språk. Till exempel svenska.

Jag hoppas att jag själv blir bättre på andra språk.

Jag hoppas att jag får lära mig nya saker.

Jag hoppas att jag får träffa många trevliga läsare. I år ska jag åka till många bibliotek i olika städer. Jag ska åka dit och prata om mina böcker.

Jag hoppas att vi alla får må bra och vara lyckliga.

Vad ska du göra 2019? Och vad hoppas du på för det här året?