besök i Tyskland

Förra måndagen var jag i Tyskland. Jag besökte universitetet i Göttingen. Där finns många studenter, som studerar svenska.

Jag var inbjuden för att läsa ur mina böcker. Flera av mina böcker finns på tyska. Den tyska översättaren heter Stephanie Elisabeth Baur. Vi var inbjudna för att läsa tillsammans.

Många personer kom för att lyssna.

Vi var fyra personer som skulle prata. Två studenter (Stella och Yaska), en författare (jag) och översättaren (Stephanie).

Publiken var både tyskar och svenskar, som bor i Tyskland. Jag svarade på frågor på svenska. Studenterna Stella och Yaska översatte till tyska.

Jag läste lite ur min bok, som heter ”Sanning med modifikation”. Sedan läste Stephanie samma sak på tyska.

Den tyska översättningen av ”Sanning med modifikation” heter ”Die Warheit hinter der Lüge”. På svenska finns samma bok som lättläst. Den heter ”Flicka försvunnen”.

Efteråt var det många som köpte böcker. Jag signerade både svenska och tyska böcker.

Det var en fin resa. Jag träffade många människor, fick god mat och fick prata mycket om mina böcker. Det var också så roligt att träffa översättaren, Stephanie. Vi har ju jobbat med samma böcker, men vi har aldrig träffats förut.

Fotograf: Christian Röther

Släktforskning

Förra året började jag söka efter mina förfäder. Förfäder är till exempel mormors mormors mor och farfars farfars far. Många människor söker information om sina förfäder. Det kallas ”släktforskning”.

Jag började med att fråga min mormor: Vad hette dina föräldrar? Vad hette din mormor och morfar? Vad hette din farmor och farfar?

Sedan letade jag mer information i gamla kyrkböcker.

Kyrkornas gamla böcker har mycket information. Prästerna samlade information om folk. Till exempel:

• Vilka människor som föddes
• Vilka människor som dog
• Vilka som gifte sig
• Vilka som bodde tillsammans

Många kyrkböcker är mycket gamla. Prästerna skrev för hand. Ibland är det svårt att läsa.

Här är en sida från en kyrkbok:

Kan du läsa alla namnen? Det står:

Isaac Pehrson Jänkisjärvi
Hust: Brita Pehrsdr
Barn: Pehr Isacsson
Sonahust: Eva Andersdr
Barnabarn: Isac
Hust: Eva Larsdotter

”Hust” är en förkortning för ”hustru”. Hustru betyder fru.

I tabellen kan man se vilket år människorna föddes. Man kan också se vilket år de gifte sig. Isaac Pehrson gifte sig två gånger. Hans första fru, Brita, dog år 1790. Senare gifte sig Isaac med sin andra fru, Eva Larsdotter, år 1795.

Isaac var min mormors mormors morfars farfar.

Jag har hittat ungefär 600 förfäder, men jag är inte färdig. Jag ska fortsätta söka. Det är intressant att se hur folk levde förr i tiden. Det är spännande att skriva min egen historia.

 

Ord för snö

Äntligen har vi mer snö!

Det är vackert att gå ut. Jag går gärna på promenad i snön.

Det finns många ord för snö. Snö kan vara så olika.

Kramsnö = Snö som man kan bygga med. Kramsnö är 0-1 grader varm (Celsius).

Nysnö = Snö som har fallit nyss

Skare = Hård snö som ligger uppe på lös snö. Först smälter den översta snön. Sedan fryser den till is. Det blir skare. Ibland kan man promenera ovanpå skaren, om den är mycket hård.

Töa (verb) = Snön blir varm och börjar smälta. Man kan säga: ”Det töar”.

Slask = Snö som har smält. Det är mellan vatten och snö. Om man trampar i slask kan det stänka.

Snöflinga = en liten snökristall. All snö är gjord av miljoner snöflingor.

Snöflinga. Foto: Alexey Kljatov

Ett pepparkakshem

Minns ni att jag planerade mitt pepparkakshus? Nu är det färdigt.

Det är inget hus egentligen. Det är ett hem.

I vardagsrummet finns det fåtöljer, en bokhylla och en flygel. Det finns en öppen spis i hörnet.

I sovrummet finns det en säng, en garderob och en spegel. På sängen sitter en nalle.

I matsalen finns det ett matbord med stolar. I hörnet står ett skåp.

I badrummet finns det ett handfat, ett badkar och en toalett. Det finns också en bidé (till höger).

I köket finns det lådor, skåp och hyllor. Det ligger en matta på golvet. På golvet står också en pall.

Det tog lång tid att bygga det här pepparkakshemmet. Jag började i oktober och avslutade det i december.

Jag ville göra något bra, för alla människor som är hemlösa. Därför sålde jag pepparkakshemmet. En kvinna köpte det för 10 000 kronor, som jag kunde donera till Stadsmissionen. Stadsmissionen är en organisation som hjälper hemlösa.

Vi flyttade hela pepparkakshemmet till Gamla stan i Stockholm. Vill du se det? Gå till Stadsmissionens kafé. Det ligger på Stortorget i Gamla stan i Stockholm. Kanske står det kvar en vecka till!