Vi planerade att släppa ett avsnitt varannan vecka. Men vi blev så glada för alla lyssningar, så vi har bestämt att släppa ett nytt avsnitt varje vecka i stället! Varje tisdag kan ni lyssna på ett nytt avsnitt.
Den här veckans avsnitt handlar om:
Är ”skjutsa” samma som ”köra”?
Ord för bakning, t.ex. grädda och grädde
En fråga från en lyssnare: Ska hon gifta sig med sin pojkvän efter bara tre månader tillsammans?
Ordet ”apropå”
Trevlig lyssning! Ni kan också följa podden på instagram om ni vill!
Lyssnar du på podd? Podd är som radio. Man kan lyssna på podd när man till exempel städar, lagar mat eller promenerar. Det finns poddar om olika saker. Det finns poddar om mat, poddar om nyheter, poddar om musik och många andra poddar.
Jag har ofta tänkt: ”Jag vill göra en podd på lätt svenska”. Många har svårt att förstå vanlig svenska. Om man studerar svenska behöver man en podd som är lättare att förstå. Då kan man lyssna på podden och bli bättre på svenska.
Jag har en vän som heter Isabelle. Hon kommer från USA och bor i Sverige. Hon studerar svenska. Jag sa till henne att jag vill göra en podd på lätt svenska. Isabelle sa: ”Jag vill vara med!”
Vi har jobbat länge med podden! Äntligen kommer den ut. Idag kan ni lyssna på den på Spotify, Google Podcasts eller Apple Podcasts. Den heter ”Livet på lätt svenska”. Det kommer ett nytt avsnitt varannan vecka.
I tisdags kom min nya bok ut. Boken heter Nu levande. Det är den sista delen i en historia, som jag har skrivit. Här är alla tre delarna:
Böckerna handlar om en släkt. Huvudpersonen heter Monika. Böckerna handlar också om Monikas pappa, Monikas farmor, Monikas farmorsmor, Monikas farmorsmors far, Monikas farmorsmors farmor, Monikas farmorsmors farmorsmor, Monikas farmorsmors farmorsmors far och Monikas farmorsmors farmorsmors farmor! Det är en historia om 9 generationer. Böckerna tog 8 år att skriva.
Efter så lång tid, måste jag ha en stor fest. Vi måste fira att böckerna är klara! Och till en bra fest måste vi ha en fin tårta. Jag bestämde mig för att göra figurer att sätta på tårtan. Jag köpte sockerpasta och började göra figurer.
Det tog en vecka att göra alla figurer. Jag ville göra en figur för varje generation. Här är några av figurerna:
Monika. Hon är huvudperson i böckerna.
Monikas pappa Micke. Han dog i en motorcykelolycka när Monika var 10 år.
Mickes mormor Lisa. Hon åkte till Stockholm från Nattavaara när hon var 19 år. Hon tittar upp på de höga husen i staden.
Lisas pappa Sten. Han jobbade med att bygga järnväg.
Stens mamma Sara-Maria. Hon var duktig på att arbeta. Hon dog när hon födde Sten.
Sara-Marias mamma Marita. Hon fick barn utan att vara gift. Det var ett stort problem på den tiden. Hon måste flytta till en annan by med sitt lilla barn.
Maritas lilla barn: Sara-Maria som bebis.
Maritas pappa Jon. Han var duktig på att jaga.
Jons mamma Sara. Hon skötte renar när hon växte upp. Hon var same.
Så här blev tårtan:
Det var lite problem att sätta figurerna på tårtan! Den var full av grädde, så den var mjuk. Några figurer ramlade. Jag fick nästan panik. Till slut satte jag fast dem med tandpetare!
Festen blev så bra. Det kom många människor. Vi pratade och skrattade. Många köpte boken. Och tårtan var god – men ingen ville äta mina figurer!
Gillar ni att träna? Jag gillar inte att träna. Men jag tränar i alla fall.
I somras hade jag cancer. Det var en jobbig tid. Jag fick behandlingar på sjukhus, och opererades i magen. Jag var svag och hade ont. Men jag gick en promenad varje dag. Och jag tränade för att må bättre.
Jag tränade också innan jag fick cancer. Läkarna sa till mig att det var bra att jag tränade. Det hjälper att ha en tränad kropp, om man får en sjukdom eller en jobbig behandling.
Nu mår jag mycket bättre. Min behandling är klar. Jag hoppas att cancern är borta! Och titta, mitt hår är tillbaka:
Jag fortsätter att träna. Varje vecka har jag ett schema för min träning. Det är inte så kul, för jag gillar inte träning, men jag vet att det är bra för kroppen. Jag känner mig starkare.
Många gillar inte att träna, precis som jag. Det är tråkigt och jobbigt att träna! Men vi tränar i alla fall, för att må bra. Här är mina bästa tips till den som vill börja träna:
Börja lätt. Till exempel ta en promenad varje dag, eller sätt dig på en stol tio gånger. Det är bättre att träna lite, än att inte träna alls!
Prova olika sorters träning. Du kanske hittar någon träning som du gillar mer. Till exempel kan du prova dans eller klättring, eller jympa på Friskis & Svettis.
Prova att träna till musik. Jag tycker att det går mycket bättre, om jag har musik när jag tränar.
Har du några andra tips? Skriv dem i kommentarsfältet!
Det är så konstigt. Jag kände ingenting. Jag hade inga symtom. Men en läkare undersökte mig, och hon hittade cancer i min kropp.
I mars blev jag opererad. De opererade ut min livmoder.
I april sa de: ”Din cancer är inte borta. Du måste få mer behandling.”
Nu får jag behandling. Behandlingen är jobbig. Det gör ont i kroppen och jag tappar håret. Jag ska få behandling hela våren och sommaren.
Jag vet inte vad som händer i framtiden. Kanske blir jag frisk. Kanske dör jag. Livet är så konstigt. Man vet aldrig vad som kan hända.
Jag är ledsen och chockad. Ibland mår jag så dåligt av behandlingen. Jag vill inte dö. Jag tänker på min familj och mina vänner. Jag vill leva i många fler år, skriva många fler böcker och hjälpa andra genom livet. Jag är ledsen för att jag inte får njuta av våren och sommaren.
Men jag är också glad. Jag är glad för att läkaren hittade min cancer nu, och inte senare. Om de hittar cancer tidigt, har man större chans att bli frisk.
Jag är glad för att jag lever i Sverige. Jag kan få behandling. Behandlingen är jobbig för mig – men jag hoppas att behandlingen är mycket jobbigare för cancern!
Jag är glad för att min nya bok får fina recensioner i tidningarna. Många människor läser min nya bok och kontaktar mig. De skriver att de älskar min bok. När jag läser det, tänker jag inte på cancern.
Jag är glad för att jag har vänner och familj som hjälper mig. Många människor skriver till mig. Många skickar blommor och presenter. Jag känner mig inte ensam.
Och jag är glad för att jag lever nu. Ingen vet vad som händer i morgon.
År 2020 var speciellt för alla. Coronaviruset kom. Människor över hela världen blev sjuka. Vi slutade träffa kompisar, vi slutade krama släktingar. Vi skulle inte gå på restaurang eller fest eller bio. Vi måste vara 2 meter från andra människor. Överallt kunde vi läsa: ”Håll avstånd!”
Det var svårt. Vi människor behöver varandra.
Många bra saker hände också 2020, för mig:
Jag gav ut en bok.
Jag var på landet. Jag byggde en paviljong. Det var en skön sommar.
Jag åkte båt. Min granne har en fin båt. Vi åkte med henne i Stockholms skärgård. (Vi höll 2 meters avstånd på båten.)
Det fanns många fina dagar under 2020.
Men jag har inte kramat min mamma sedan i mars 2020. Jag har inte kramat min pappa, min mormor, mina syskon eller mina syskonbarn. Jag fyllde 40 år, men kunde inte ha fest. Jag hade planerat många resor i Sverige, men kunde inte resa. Jag förlorade mycket pengar, eftersom mina jobb blev avbokade. Mina kompisar hade covid-19. Jag var rädd för att få sjukdomen. Och jag läste om alla människor som var sjuka och dog.
Jag hoppas att 2021 blir ett bättre år. Jag längtar efter att få vaccin.
Jag längtar efter att krama mina släktingar och vänner.
Jag gör ett pepparkakshus varje år. I år, 2020, gjorde jag ett pepparkakshus för hönor.
Mina hönor till pepparkakshuset är gjorda av socker. Man blandar äggvita och socker (florsocker). Det heter kristyr.
På andra sidan huset finns det en räv! Hönorna måste vara försiktiga.
På väggen finns en låda. Där ligger en höna på ägg. Hon ruvar.
Jag vill gärna ha riktiga hönor. Det är min dröm. Men tyvärr kan jag inte ha hönor just nu. Jag bor i lägenhet, så det finns ingen bra plats för hönor.
Äntligen är det sommar – men det är en annorlunda sommar. Just nu ska man inte resa. Man ska inte träffa mycket folk. Man ska stanna hemma.
Corona sätter stopp för mycket. Jag kan inte träffa min familj. Jag kan inte resa. Men jag kan odla!
Här är mina tomatplantor i april:
Nu är de så här stora:
Tomaterna har börjat komma.
Jag odlar också aubergine. Det är första gången. Plantorna är stora. De står inomhus, för de behöver mycket värme. De behöver också mycket ljus, så jag har en extra lampa. Det är en speciell lampa för växter.
Det har kommit många blommor. Jag hoppas att det blir frukt också!
Sara Lövestams lättlästa blogg 