I tisdags kom min nya bok ut. Boken heter Nu levande. Det är den sista delen i en historia, som jag har skrivit. Här är alla tre delarna:
Böckerna handlar om en släkt. Huvudpersonen heter Monika. Böckerna handlar också om Monikas pappa, Monikas farmor, Monikas farmorsmor, Monikas farmorsmors far, Monikas farmorsmors farmor, Monikas farmorsmors farmorsmor, Monikas farmorsmors farmorsmors far och Monikas farmorsmors farmorsmors farmor! Det är en historia om 9 generationer. Böckerna tog 8 år att skriva.
Efter så lång tid, måste jag ha en stor fest. Vi måste fira att böckerna är klara! Och till en bra fest måste vi ha en fin tårta. Jag bestämde mig för att göra figurer att sätta på tårtan. Jag köpte sockerpasta och började göra figurer.
Det tog en vecka att göra alla figurer. Jag ville göra en figur för varje generation. Här är några av figurerna:
Monika. Hon är huvudperson i böckerna.
Monikas pappa Micke. Han dog i en motorcykelolycka när Monika var 10 år.
Mickes mormor Lisa. Hon åkte till Stockholm från Nattavaara när hon var 19 år. Hon tittar upp på de höga husen i staden.
Lisas pappa Sten. Han jobbade med att bygga järnväg.
Stens mamma Sara-Maria. Hon var duktig på att arbeta. Hon dog när hon födde Sten.
Sara-Marias mamma Marita. Hon fick barn utan att vara gift. Det var ett stort problem på den tiden. Hon måste flytta till en annan by med sitt lilla barn.
Maritas lilla barn: Sara-Maria som bebis.
Maritas pappa Jon. Han var duktig på att jaga.
Jons mamma Sara. Hon skötte renar när hon växte upp. Hon var same.
Så här blev tårtan:
Det var lite problem att sätta figurerna på tårtan! Den var full av grädde, så den var mjuk. Några figurer ramlade. Jag fick nästan panik. Till slut satte jag fast dem med tandpetare!
Festen blev så bra. Det kom många människor. Vi pratade och skrattade. Många köpte boken. Och tårtan var god – men ingen ville äta mina figurer!
Gillar ni att träna? Jag gillar inte att träna. Men jag tränar i alla fall.
I somras hade jag cancer. Det var en jobbig tid. Jag fick behandlingar på sjukhus, och opererades i magen. Jag var svag och hade ont. Men jag gick en promenad varje dag. Och jag tränade för att må bättre.
Jag tränade också innan jag fick cancer. Läkarna sa till mig att det var bra att jag tränade. Det hjälper att ha en tränad kropp, om man får en sjukdom eller en jobbig behandling.
Nu mår jag mycket bättre. Min behandling är klar. Jag hoppas att cancern är borta! Och titta, mitt hår är tillbaka:
Jag fortsätter att träna. Varje vecka har jag ett schema för min träning. Det är inte så kul, för jag gillar inte träning, men jag vet att det är bra för kroppen. Jag känner mig starkare.
Många gillar inte att träna, precis som jag. Det är tråkigt och jobbigt att träna! Men vi tränar i alla fall, för att må bra. Här är mina bästa tips till den som vill börja träna:
Börja lätt. Till exempel ta en promenad varje dag, eller sätt dig på en stol tio gånger. Det är bättre att träna lite, än att inte träna alls!
Prova olika sorters träning. Du kanske hittar någon träning som du gillar mer. Till exempel kan du prova dans eller klättring, eller jympa på Friskis & Svettis.
Prova att träna till musik. Jag tycker att det går mycket bättre, om jag har musik när jag tränar.
Har du några andra tips? Skriv dem i kommentarsfältet!
Äntligen är det sommar – men det är en annorlunda sommar. Just nu ska man inte resa. Man ska inte träffa mycket folk. Man ska stanna hemma.
Corona sätter stopp för mycket. Jag kan inte träffa min familj. Jag kan inte resa. Men jag kan odla!
Här är mina tomatplantor i april:
Nu är de så här stora:
Tomaterna har börjat komma.
Jag odlar också aubergine. Det är första gången. Plantorna är stora. De står inomhus, för de behöver mycket värme. De behöver också mycket ljus, så jag har en extra lampa. Det är en speciell lampa för växter.
Det har kommit många blommor. Jag hoppas att det blir frukt också!
Förra gången skrev jag om pepparkakshus. Jag lovade att visa pepparkakshuset som jag byggde den här gången. Nu är det snart februari, men jag kan visa pepparkakshuset ändå.
Jag byggde pepparkakshuset till min mormors fest. Hon fyllde 90 år. Jag gav henne pepparkakshuset i present. Många gamla människor kom till hennes fest. Alla gästerna tittade på pepparkakshuset.
Under huset bor olika djur. Här är en påfågel och en kentaur.
Här är en häst med vingar och horn.
Inne i huset finns möbler och ett piano.
Barnen på festen älskade pepparkakshuset.
Efter festen såg jag det här:
Någon hade ätit upp påfågelns huvud!
Mystiskt… var det något barn? Eller någon av 90-åringarna på festen?
I lördags åkte jag till min sommarstuga. Det var första gången för det här året.
Jag brukar vara glad när jag åker till sommarstugan. Men den här gången var jag nervös.
I januari var det en storm på ön, där min sommarstuga är. Stormen gick rakt över ön. Många stora träd föll. Hundratals träd.
Under vintern kunde jag inte åka till sommarstugan. Den ligger ju på en ö. Under vintern går det inte båtar till ön. Jag visste inte hur det såg ut efter stormen. Jag visste bara att många träd hade fallit.
Jag var orolig för min lilla sommarstuga. Stugan är så liten, och träden är så stora! Det finns träd där, som är 30 meter höga.
Så i lördags var jag nervös. Jag åkte till ön. Jag gick på vägen till sommarstugan, och hoppades att träden inte hade fallit på huset. Till sist kom jag fram. Så här såg det ut:
Sex stora träd hade fallit. Några träd var 25 meter långa, och 50 centimeter i diameter.
Men huset hade klarat sig! Inga träd hade fallit på stugan.
Nu har vi mycket jobb med att ta bort träden. Men vi har i alla fall en stuga som är hel.
Jag är en ”godisgris”. En person som älskar godis, kakor och bullar.
Förra månaden åt jag så mycket godis och kakor. Jag åt många semlor. Jag åt mycket choklad. Och vi hade en fest, med sju olika kakor och bullar. Vi bakade alla själva.
Kardemummabullar
Cookie dough fugde blondies
Jitterbuggare och kärleksmums
kolasnittar, minttoppar och hallongrottor
Det var så gott! Jag åt så mycket! Jag blev nästan snurrig i huvudet av allt socker.
Efter festen hade vi många kakor kvar. Jag åt kakor och godis varje dag. Det är inte så bra för kroppen, som alla vet. Så jag bestämde mig för att inte äta godis och kakor på sex veckor.
Den första dagen utan godis och kakor var jobbig! Jag kände mig orolig. Jag ville bara äta godis.
Den andra dagen var också jobbig. Hela den första veckan var jobbig.
Nu har jag varit utan godis och kakor i två veckor. Det går mycket bättre! Jag äter frukt om jag längtar efter socker, men inte så mycket.
Jag ska vara utan godis och kakor i fyra veckor till. Jag tror att det kommer att gå bra. Kroppen mår bra, och jag tänker inte på godis hela tiden. Men ibland tänker jag på citronpaj … eller kardemummabullar … eller rabarberpaj … eller kladdkaka. Och då tänker jag: Jag ska inte sluta helt. Efter mina sex veckor ska jag äta bullar och kakor igen, men inte så ofta. Kanske en gång i veckan.
I helgen var det påsk, och många lediga dagar. Jag hade så många planer för helgen.
Jag planerade att åka till sommarstugan. Vi skulle fixa stugan inför sommaren. Vi skulle njuta av naturen. Vi skulle grilla. Åh, vilken härlig helg vi skulle ha!
Men så tittade jag på vädret.
Regn. Två plusgrader på dagarna. Fem minusgrader på nätterna. Snö.
Vi diskuterade: Ska vi åka? Ska vi stanna hemma? Till slut suckade vi, och bestämde oss för att inte åka. Vår sommarstuga är en SOMMAR-stuga. Inte en vinter-stuga.
Hela helgen har jag tänkt på min stuga. Jag önskar att vädret var bättre. Jag drömde till och med om stugan på nätterna.
Inne i huset finns möbler och ett piano.
Sara Lövestams lättlästa blogg 